Följsamhet

Compliance eller följsamhet på gott och ont.

”Den som aldrig lidit av sin kunskap har aldrig kunnat något”. Orden är E.M. Ciorans

I min dagliga gärning träffar jag ungdomar som är utbrända vid 25-30 års åldern. Flickorna hamnar på ätstörningsmottagningar, pojkarna på missbrukssidan, Våra ungdomar är preparerade med olika droger, alkohol, tabletter och lider brist på mat eller sömn. Den största bristen är frånvaron och omöjlighet till kommunikation med vuxenvärlden som kan ge vägledning. Detta skapar stress och osäkerhet. Metoder som forskningen föreskriver blir därför oanvändbara. Om man börjar behandla med läkemedel kan det hända att man åstadkommer mera skada än nytta. Hjärnan med sin enorma reservkapacitet och anpassningsförmåga – compliance, försöker hela tiden komma i kapp och reparera skadorna. Doktorn har god compliance till sitt yrkeskunnande och är helt omedveten om att hans verktyg inte passar.
Ungdomarna i sin trend-comliance anar inte vart de är på väg. Vuxna i informationsförvirring och expert-compliance har inte tid till egen reflektion.

Vi har rubbat alla rytmer som är nödvändiga för att en människa skall kunna fungera. Ingen tänker på att vi blir sjuka inte bara när kroppens snabbaste rytm – hjärtrytmen rubbas d v s när hjärtat slår för fort, för långsamt eller ojämnt. Vi blir lika sjuka, inte akut eftersom rytmerna är långsammare i sig – när vi nonchalerar sömnrytmen eller matrytmen. När vi rubbar dessa rytmer åsamkar vi oss själva kroniska sjukdomar som är svåra att bota, kräver tid och tålamod och sällan blir avhjälpta av mediciner. Kroppen anpassar sig till våra extravaganser
Men till slut går det inte längre.

Något är fel när man konstaterar att fjärde det av befolkningar är deprimerad eller har medfödda brister som kräver behandling eller artificiella tillskott. Det faller på sin egen orimlighet. Ungdomar har sällan mano-depressiv sjukdom. Humorsvängningarna kan dock bli mycket smärtsamma, får hög amplitud och frekvens eftersom hela systemet är förbrukat lång innan det har hunnit utvecklas. Det har blivit nästan trendigt att bli utbränd som ung. Man kan undra om det verkligen är så kul att pensioneras vid 30 års åldern vare sig detta sker frivilligt eller av nödtvång. När det biologiska kapitalet är slut ges inga krediter, man kan inte föröka den med räntor eller placeringar.

Hjärnan är som en dirigent. När taktindelning försvinner blir han hjälplös. Det blir kaos, kakofoni i stället för symfoni. Hos människan yttrar sig detta som psykisk eller kroppslig sjukdom. Man måste sedan lägga om hela livsstilen och betala med extra ångest. Kan man inte i tid säga ”nej” till det som är fel blir ångesten bara större liksom kostnader (även i pengar!) för individen och för samhället.

Vår compliance gentemot s k utveckling och trender gör tiden till en alltmer dyrbar vara och ju mer vi hinner göra på kortare tid desto sjukare blir vi. Civilisationssjukdomar drabbar främst den nya generationen. Vi får vara beredda att få patienter med invalidiserande depressioner, ångestsjukdomar och hjärtinfarkter redan i 30 års åldern. Låter man tanken gå vidare kan man kanske se det som naturens svar på de ojämlika förhållanden som råder i världen. Det är kanske så att vår västerländska civilisation förgör sig själv till förmån för dem som i dag är fattiga.

Utgör vår compliance en ”hjärhridå” som skymmer det sunda förnuftet?

Krystyna Malm nov. 1999