Metabolism

Varför måste man äta?

Frågan verkar banal. Somliga tror att maten är för kroppen som bensin är för bilen. Ingenting kan vara mer fel.

Bilen stannar ju om bensinen tar slut men kroppen ortsätter. Kroppen hittar på nya lösningar hela tiden för att överleva .Priset priset är högt: Det kostar energi - man bli trött. Det kostar funktioner - mensen uteblir, skelettet urkalkas, man åldras fortare, balansen i kroppsvätskorna
rubbas, immunförsvaret reagerar inte, man tappar muskler, man får ont i kroppen (fibromyalgi) De kroppsegna substanserna som håller oss smärtfria och friska tar slut. Signalsubstanserna i hjärnan förbrukas utan att nya kan
bildas i tillräcklig omfattning.

Cellerna svälter men ingenting syns på laboratorieprover vilket förvirrar många. Ingenting syns fast man mår mycket dåligt. Kroppen blir stressad fast man inte jäktar.
Ångesten ökar, depressionen kommer i kapp med sömnsvårigheter, humörsvängningar, koncentrationsproblem, nedsatt minne. Tankarna upptas av det som inte fungerar och fastnar i onda cirklar. Man grubblar, ältar och
tappar kontakt med verkligheten eller förvränger den.

Vad skall man äta, vad skall man utesluta, hur ska man bli av med kalorierna o s v. Den sjuka kroppen börjar ge falska signaler. Förvirringen blir total, du känner dig bättre för stunden när du gör fel. Man kan bli pigg i början när
man svälter, jobbar långa pass utan mat, eller flyr till studier och "duktighet", springer trots att du egentligen inte orkar, hetsäter och kräks. Du börjar förakta dig själv, du skäms, du vet att du gör är fel och fortsätter ändå.


Vad är metabolism? (ämnesomsättning)

Vad är det för ämnen som omsätts?

Få har ställt den frågan. De flesta känner sig osäkra eftersom de inte har tänkt på att alla kroppens celler byts ut, alla kemiska substanser, enzymer och proteiner måste förnyas. Råvaran till denna ombyggnad ska finnas i magen och ska tillföras med jämna, artspecifika mellanrum. Måltidsordning kallas det. En björn äter på sommaren
och svälter på vintern, en ko äter oavbrutet växter som hon med lätthet och utan problem omvandlar till biff. För en människa blir det mycket svårare och mer energikrävande att göra detta då vi inte har den metabola utrustning som behövs och således måste förbruka onödigt mycket energi. En
tiger äter då och då när bytet finns men kan inte äta växter. Även kroppsbyggnaden är anpassad: stor och rund mage hos växtätande djur, som elefant, ko, kanin och giraff. Rovdjur är sällan tjocka.

För att må bra måste en nutidsmänniska äta varierad blandkost flera gånger per dygn. Vad, när och hur ofta man äter beror på det genetiska programmet som i sin tur är anpassat till den miljö man kommer ifrån.. Följer man det metabola programmet naturen har utrustat oss med blir energiåtgången minst. Minsta motståndets lag råder. Kroppen ger signaler när det behövs påfyllnad (hunger) och när det är dags att sluta (mättnad). Allt sker automatiskt utan
att man behöver ägna en tanke åt maten annat än när det är dags att äta.


Vad händer om det är tomt i magen?

En frisk människa blir hungrig. En sjuk människa känner inte hunger. Om maten inte kommer hittar kroppen på en lösning för att ersätta den. Den börjar söka i egna förråd. Det som förbrukas är inte bara fett=energikälla utan också andra vävnader. Det blir svårare och svårare med tiden. Mer energi krävs då processen måste gå långa omvägar. Kroppen hittar det den behöver för stunden.. Efter en tid lär sig kroppen att klara sig utan mat, hungerkänslorna försvinner men också
mättnadskänslorna. Man kan hålla sig utan mat ganska länge men börjar man äta blir man (falskt) mätt efter första tuggan eller äter utan att kunna stanna tills man mår illa och kanske kräks. Energiåtgången blir mycket stor och processen ineffektiv.

Metabolism övergår nu i katabolism d v s kroppen bryter ner mer och mer av sina egna vävnader. Man äter för lite i förhållande till det man behöver. Man går ner i vikt.
Brister uppstår med sjukdomar som följd. Dessvärre känner man inte av det när kroppen har lärt sig. Processen går av sig själv och man upplever sig vara "frisk" Först när man försöker vända blir det uppenbart vad som har hänt och läkningsprocessen blir långsam och besvärlig.

Samma sak händer när man råkar ut för en allvarlig sjukdom som t ex cancer. Man börjar bli trött och går ner i vikt trots att man äter. Kroppen är fullt sysselsatt att försöka stoppa den uppseglade sjukdomen långt innan man har
hittat något i laboratorievärden eller känt en svulst. Det tar energi.

Många svälter i perioder och överäter (kroppen har förlorat mättnadskänslan) som kompensation. Processen kräver då så mycket energi att man t o m bygger upp ett extra energilager. Ju mer man försöker banta genom att tvinga
kroppen till svällt desto tjockare blir man på sikt. Det är inte det fett man äter som gör oss feta utan det fett kroppen tvingas tillverka som försvar mot våra försök att ändra metabolismen.

Kroppen lär sig att spara och bygga upp energiförråd, i form av fett. Man kan trigga igång hetsätande med t ex sötsaker.
Hjärnan måste arbeta extra mycket för att klara uppgiften att hitta nya metabola vägar. Hjärnan kräver kolhydrater som enda energikälla och levern hinner inte producera tillräckligt genom s k gluconeogenesen .Man kan uppleva sug efter kolhydrater och stoppar i sig godis, glass och choklad. Överskottet av kolhydrater i sin tur tvingar fram högre insulinnivåer som tar ner överflödigt blodsocker och lägger undan i form av fett. Man blir tjockare och tjockare trots att man äter för lite. Musklerna försvinner och man orkar inte längre träna. Om man tränar blir energiåtgången och stressen ännu större och därmed får kroppen ännu större krav. Blodsockret stiger och därmed insulinutsöndring Till slut hinner inte bukspottkörteln och man får diabetes. En ond cirkel är i gång.

Detta kallas anabolism. Man halkar ner på det anabola eller katabola banan om man äter för lite (bantning) ensidigt (olika dieter) eller hoppar över måltiderna.

Metabolism övergår till katabolism eller anabolism. Konsekvensen blir, paradoxalt nog, att den som har magrat för mycket har lätt att gå ner i vikt - den som har gått upp i vikt har lätt att gå upp. Vid varje bantningsförsök tar den anabola processen fart.

Behandlingen är samma för den som råkar spåra ur på katabola eller anabola sidospåret: allsidig kost och jämn rytm, allt efter de biologiska förutsättningar man har. Måttlig motion
i form av t ex promenader eller lugn simning.

Att svälta och träna, utesluta fett och viktiga proteiner
(essentiella=nödvändiga aminosyror som bara finns i animalisk föda)) gör att kroppen tvingas klara sig på "fel" föda, Proportionerna blir fel och man går upp i vikt.

Vi får inte glömma att vi är olika även inuti. Det är inte bara det som syns som skiljer oss åt Mat som är bra för afrikaner, indier, kineser eller grönländare är inte bra på sikt för skandinaver. Saken kompliceras av globaliseringen och folkblandning. Det blir allt svårare att räkna ut vad
den enskilda kroppen behöver. Vi vet oändligt lite i förhållande till den komplexiteten naturen bjuder på och kräver av oss. Mångfald, variation och rytm gäller både i yttre och inre miljö.

Var och en av oss har sit eget, unika metabola mönster som dels är ärvt dels anpassat till omgivningen. Anpassningen går fortast när man är ung. Man lär sig snabbt både på gott och ont. Sedan sitter kunskapen - även om man inte
vill ha den resten av livet. Har man lärt sig att simma som barn kan man simma om man hamnar i vatten som 80 årig även om man inte har gjort det på 50 år. De mesta vi kan vet vi inte om, man måste glömma för att kunna säga att man kan. Låter det konstigt?

Det man vet om (är medveten): det man kan och göra automatiskt utan att behöva tänka, omedvetet.

Allt man har glömt (s k tyst kunskap): det nya man lär sig

Vi styrs av det omedvetna som finns i "tratten", både när det gäller fysiologiska och psykologiska processer.


Sjukdomsutveckling och tillfrisknande

Det tar lång tid att utveckla en sjukdom, men det tar också en lång tid att bli frisk. Vi är bra på att bota akuta sjukdomar (benbrott, infektioner) men klarar inte av de kroniska. Går vi in för att lindra symptomen utan att ta
reda på orsaken blir det bara värre.

Vid kroniska processer är det fråga om inlärning. Allt nytt som vi råkar ut för väcker oro som kan upplevas som spänning eller obehag. Men kan bli nyfiken eller rädd. Om man från början lär sig att bara ta in det som är kul och spännande men undviker det som är svårt hamnar man till slut fel d v s
får problem och bli sjuk på ett eller annat sätt. Man kan starta en självgående process som inte låter sig styras så lätt även om och när man upptäcker att det bär åt fel håll.
Allt det vi kan gör vi utan att behöva tänka. När man inte längre behöver ordbok och grammatik då kan man det främmande språket. Man använder språket utan att "tänka" helt automatiskt. Det är först då man kan koncentrera sig
på det man vill säga. Innehållet blir viktigt och meningsfullt och "formen" d v s språket blir bara ett kommunikationsmedel, dess ursprungliga uppgift.

Inlärningen består av tre faser: Man måste uppmärksamma det som skall läras in, acceptera det trots att det kan upplevas som svårt och sedan öva trots att man känner motstånd. Gör man det som är lätt hamnar man inte rätt, man utvecklas inte utan hamnar på sidospår. Att göra det man redan kan gör att
spåren befästes på gott och ont. Man blir skicklig och erfaren om det man upprepar är svårt men rätt. Men man lär sig saker också utan att vilja eller veta bara genom att göra. Man blir sjukare och sjukare om man upprepar något
som är lätt men fel. För att sedan ändra något som är fel måste man ofta först plocka fram det till medvetandenivå.
Insikt och motivation är avgörande.

En sjuk kroppen kan ge fel signaler som du inte kan lita på. Att acceptera att man mår dåligt eller sämre när man gör rätt är inte lätt. Du måste lära dig att stå ut när det känns sämre, passera hindren utan att återfalla i
ditt inlärda, automatiska beteende. Tekniken är enkel: bromsa, hålla igen, säga nej, inte vara för ivrig, inte ha bråttom och stå ut när det känns lite sämre.


Sjukdomsutveckling eller tillfrisknande...

Varför är rytmen så viktig?

Om du hoppar över måltiderna faller blodsockret till att börja med. Du blir grinig, rastlös, arg om du är frisk.

Om du har lärt kroppen att klara sig utan mat försvarar den sig, höjer blodsockret från egna förråd. Kroppen blir stressad och blodsockret blir högt vilket kräver mera insulin. Du går ner i vikt till att börja med.När
kroppen har tvingats att ställa om sig till högre insulinnivå går upp i stället. Insulinet får kroppen att växa och fungera.

Detta är individuellt och många faktorer spelar in. Bl a hur mycket du rör dig och hur trött du är. Något enkelt recept på hur just din kropp kommer att reagera finns inte. Om du inte håller regelbundna måltider kan inte kroppen förbereda sig och vet aldrig när eller om maten kommer. Du förbrukar
en massa energi och resultatet blir klent och inte alls som du har tänkt dig. Du blir trött, undernärd, sömnlös, deprimerad och överviktig i sämsta fall. Kroppens anpassningsförmåga är boven i dramat.

Alla kroppens celler har olika livslängd och följer olika rytmer. Exempelvis svimmar man om hjärtrytmen rubbas. Om maten kommer på fel tid kan man anpassa sig, på gott och ont. Att detaljstyra matintaget blir lika framgångsrikt som om man sätter värmefläkten ute för att ändra på vädret.
Kroppen måste få olika produkter, dvs varierad mat för att själv välja vad som behövs för stunden.

Att utesluta fett innebär att kroppen måste hitta på ett sätt att producera fett som är nödvändigt för olika reaktioner, hormonbbalansen, upptaget av vitaminer, uppbyggnad av membraner, o s v, att utesluta kolhydrater gör att man får sug då hjärnan kan inte klara sig utan dem, att utesluta vissa proteiner medför extra jobb för kroppen.
Bristerna är svårfångade då det som finns i blodet när vi tar prover inte visar något. Proverna kan vara jättebra, vilket är kvittot på att kroppen har kompenserat men de säger inget om hur sjuk man egentligen är. Tvärtom
man känner sig som en "simulant" när doktorn inte kan hitta något i blod proverna.

Vi förstör vår inre miljö lika mycket som den yttre. Allt genom att försöka påverka det vi inte skall lägga oss i. Vi kan utföra fantastiska saker men bara om vi samarbetar och underordnar oss naturen, genom att förstå dess principer och lagar och utnyttja dem. All styrning efter våra önskemål,
fantasier eller trender är dömd att misslyckas. Vi kanske kan få en effekt för stunden men får betala dyrt i längden.

Vi har skapat livsstilssjukdomar men det dröjer innan vi får fram behandlingsmetoder. Sjukskrivningarna av allt yngre personer under allt längre tid vittnar om detta.

Det finns inga enkla, snabba behandlingar, vare sig farmakologiska eller terapeutiska. Kroppen måste få läka med egen kraft och det tar tid, kräver tålamod och pengar. Jagar man de redan stressade unga människorna med blåslampa blir det bara värre.